Black Bandits
Tidigare igår hämtade jag och Martina min kära syster på flygplatsen, jag var sjukt uppstyrd och tänkte att vi åker fan tidigt för annars kommer hon bli så jävla less. Men puckot slog ju aldrig på mobilen så vi väntade och väntade, tills mobilen ringde 2 timmar senare... jag har aldrig hört en surare människa. aldrig.
Vi chansade på terminal 4, eftersom hon inte visste själv. Mycket riktigt, där stod en kort blåhårig sjuuuukt less liten männsiska...
..Det blev som ni säkert förstår inte några "Heeeej - åååååå jag har saknat dig så himla mycket - kramar" ... Hon slet mig i håret och skrek horunge.
Hon är som ett barn. men jag älskar henne för der. Så vi söp ner henne bland frisörer och tattuerare tills hon blev glad igen, fyllematade henne med amerikanska fetto pannkakor när hon blev trött och nu har jag lärt henne att fylleångest är ytterst onödigt att tänka på sig när man befinner sig i den här soliga stan.